jagochminmage

Jaha. Kan väl ta och skriva lite om hur det gick.

BF+11.. 21 oktober 2009 var det ja.

På BF+10 hade jag ju som sagt varit hos A-L med Alicia.
Fick så ont i magen att jag inte kunde gå hem så Marcus hämtade upp oss.
Slängde mig i duschen och började bli dålig i magen. Nåja duschen hjälpte och sen var allt lugnt igen.

Vaknade på BF+11 klockan 7 som vanligt.
Rusade till toan. Dålig i magen och sprang på toa och försökte skita 6 gånger mellan klockan 7 och 8.15.
Duschade mellan toabesöken och ringde ner till Marcus och bad honom fixa en varmvattenflaska att ha på magen.
Varmvatten var det enda som hjälpte mot min magont.
Och duscha kan man ju inte hela tiden när man bor i hus.
8.15 la jag mig på sängen med flaskan som värmde magen och somnade.
Sov såå gott fram till 9.44 (för att vara exakt) och då vaknade jag utan magont och allt var på topp :)
Eftersom jag missade frukosten så värmde jag en Billys pan pizza. Det var gott :)

Sen skulle grabbarna till stan.
Dom frågade om vi skulle med och hälsa på mommo iallafall så det gjorde vi.
Jag började få sammandragningar (alltså ingenting som kändes förutom att magen blev hård).
Om man då jämför med förlossningen med Samuel och den här gången så fattar man egentligen då att när jag inte längre har onda förvärkar utan bara att magen blir hård utan ont DÅ är det dags.. Nåja lika dum som vanligt ;)

A ja, vi satt hos mommo och löste sudoku, Alicia åt köttsoppa, mommo tittade konstigt på mig (jag höll på att svettas ihjäl där så hon fick för sig att jag måste åka in).
Sen kom Marcus och Samuel och käkade köttsoppa. Marcus skulle iväg sen efter lunch på nån affär så jag och ungarna stannade kvar hos mommo.
Mommo och Kenneth drog iväg på stan och efter ett tag ringde jag Marcus för att höra var han var.
Sammandragningarna (fortfarande bara hård mage) kom varannan-var tredje minut och vi bestämde att jag skulle ringa in iallafall för att kolla så det inte skulle råka vara dags när vi skulle åka hem till byn igen.

Jag ringde och Jenny (bm stud) svarade. Hon tyckte jag skulle komma in på en gång eftersom jag har hög smärtgräns och tidigare snabba förlossningar.
Jag sa att jag INTE ville in men hon gick och pratade med Ingela Turdell (bm) och jag var tvungen.
Nåja har ju som vanligt paniiiik över tanken på att föda barn.
Marcus kommer och hämtar upp oss och vi åker på OK och köper lite dricka och godsaker (som aldrig kom med in. Colan var med). Sen åker vi till faster och lämnar barnen.

Vi kommer till förlossningen. Marcus parkerar bilen och jag står där ute i kylan (härligt eftersom jag svettas ihjäl snart).
Jag tittar på den alldeles klarblå himlen och andas den härligt kalla luften och hör hur fåglarna kvittrar och flyger.
Ja jag är väldigt med i allt som händer där haha.
Gubben kommer och vi måste väl knalla in då.
Ringer på klockan och kommer in ca 15.30.

Får direkt komma till ett förlossningsrum.
Jag tyckte bm studenten var virrig eftersom man ska in i undersökningsrummet först ;)
Rum 2. Samma som med Samuel. Den stoora tavlan med ankor på var kvar ;P
Hon känner om jag är öppen nåt. Nästan 8 säger hon. Ingela kommer och känner. Hon säger 7.
Sen kopplas CTG och jag får sitta upp pga att hjärtljuden inte är så himla bra om jag ligger på rygg.
Sitter och löser sudoku och tar det lugnt. Jätteskoj.
Det enda jag känner av att värkarna kommer är att CTG-dosan trycker mot magen och skaver när magen blir stenhård.
När den kopplas bort känner jag dom inte alls och jag är uppe och springer och försöker få tiden att gå och kissar rätt ofta. Ja jag dricker en massa eftersom jag håller på att svettas ihjäl.

Sista halvtimmen innan han är född börjar det trycka på så enormt.
Inte ONT utan trycker bara så mycket.
Kanske ska tillägga att jag inte var rädd och hade panik längre från det att vi kom in för både BM och BM studerande (som förlöste mig) var såå underbara och lugna.

Nåja jag stod på knä på sängen och dom öppnade fönstret, gav mig en iskall handduk och fladdrade med skortan för att få mig sval. Det hjälpte inte, svettades fortfarande.
Jag var såå smärtOpåverkad tills jag började svettas sådär.
Men emellan värkarna somnade jag nästan.
Dom tog hål på hinnorna ca 17.50 och jag fick börja krysta.
Vågade inte ta i så mycket i början. Då blev jag ju förstås rädd eftersom jag är rädd att förlora kontrollen.
Men den tappade jag max 3 sekunder när det kändes som värst.
När bebisen väl var där nere och töjde och huvudet var halvvägs ute och man egentligen önskade sig bort så var jag såå med. Jag visste preciis hur det såg ut där nere och vilken del som skulle ut härnäst.
Jag fick absolut inte krysta men hur lätt är det. Försökte hålla emot och sen vipps så säger dom att jag ska krysta men då fattade jag inte hur man INTE håller emot. Haha allt gick på sekunder men eftersom jag var så med så var det som en längre tid.
Jag hörde att det blev lite bråttom. Dom bytte sida och försökte dra lite i honom.
Dom sa till mig att krysta och OKEJ! Jag tar i och han glider ut som en geggig säl.
Kan säga att axlarna kändes lika som huvudet ;)
Det kändes helt enkelt som att han fastnade med axlarna.
När jag blunbdade såg jag framför mig hur det såg ut där. Vi hade mörkt i rummet också förresten :o
Och en snuttefilt till mig ;)

Jag såg direkt att det var en pojke! Haha jag hade rätt!
Pappa klippte navelsträngen.

Sen stack dom sprutan i benet på mig. Jag hade "vägrat" droppnålen så den skulle dom sätta snabbt efteråt OM den behövdes. Den behövdes inte.
Dom tryckte på magen och bökade och lirkade och försökte få ut moderkakan. Den kom tillslut.
Inte lätt att krysta utan värkar.
Den kom ut. Tyvärr med ofullständiga hinnor.
Så nu får jag äta massa piller som ska få den att släppa ut hinnorna och livmodern ska dra ihop sig.
Det resulterar i väldigt jobbiga eftervärkar!
Men men det går bra.

Bebisen beckade på förlossningssängen redan.
Kissade idag på läkarundersökningen när pappis tog av blöjan.

Vi kom hem idag.

Ja vad mer?
Navelsträngen hade en knut på sig. Om den inte skulle varit så lång som den var skulle bebisen inte mått bra alls under värkarna.
Fostervattnet var en aning grönt. Det sa dom inte innan men jag såg efteråt att sängen var grönfärgad och sen sa dom idag att det var grönt.

När han var ute gissade jag på 3150 gram. Marcus höll med.
Det blev en 3965 gram och 53 centimeters :o
Huvudomfånget var 37 och apgar 9-10-10.

Så nu är den stora frågan: Gustav eller Emil?