jagochminmage

Vecka 36. 35+4.
Här rullar tiden iväg.
Vet inte om jag skrev det innan men vi var på kalas hos V 5/9 (34+6)
Det var skoj.

Nu blir det mer kalasande för F fyller år imorgon.
M har eftermiddagsvecka så vi får se om vi hinner dit på morgonen. Om hon är hemma förstås.
Måste iallafall in och handla så man har mat och så inför helgen. För "eftermiddagshelgerna" jobbas det 6-18.

I söndags 6/9 (35+0) var jag och skjutsade M till stan. Vi åkte förbi hennes syster B (och hennes man V).
Sen när vi kom hem så satte jag igång med att ta undan A´s för små kläder och sortera vilka som skulle tillbaka till C och vilka som hon fått i present/vi köpt och liknande.
Helt plötsligt så ser jag knappt något. Känner mig yr och konstig men bestämmer mig för att gå ner till soffan och sätta mig ett tag.
Väl i soffan ringer jag syrran. Hon berättar att det kan bli så om bebben ligger och trycker på nån nerv och det kan vara rätt farligt tydligen.
Det flimrar för ögonen och tillslut ser jag ingenting!
Huvudet börjar värka och jag dricker massor med vatten och tar en järntablett för att se om det hjälper.
Börjar må illa och bestämmer mig för att ringa förlossningen för att höra hur jag ska bli av med det.
En Anna svarar på förlossningen och hon ber mig komma in så dom kan utesluta havandeskapsförgiftning.
Jag tar bilen själv (tadaa vad smart man kan vara då, men som tur var hände inget efter vägen mer än huvudvärken och att inte kunna tänka riktigt klart. Kände mig verkligen borta och kunde inte ens säga rätt ord på rätt plats i meningarna).
Nåja kom in iallafall. Anna släppte in mig och henne kände jag ju igen :)
Kanske från babysim eller nåt? Vet inte..
Fick lämna urinprov. Det var heeelt utan anmärkning :)
Låg med CTG och den kurvan såg toppen ut. Pytte eller Amanda eller Charlie/Liam eller vad h*n nu heter var helgalen och vild :)
Men OJ så ont i magen jag fick när jag sen reste mig upp. Hade ju legat ganska länge på rygg och sen drog det som tusan på sidan nere under magen. Hon fick hålla i CTG-grejen där ett tag för att få in några minuter ordentlig mätning eftersom bebben var så vild.
Blodtrycket var lågt som vanligt 110/65.
Så antagligen berodde mitt "tillstånd" på lågt blodtryck i kombination med vätskebrist.
Men om jag hade flimmer dagen efter också så skulle jag på MVC och kolla blodtrycket där eftersom hf kan börja så och sen poff så ökar blodtrycket.
Men det enda jag haft sen söndan är huvudvärk till och från. Men den skyller jag på sömnbrist och för mycket sömn. (Ja nån dag har jag fått mycket och de andra alldeles för lite. Aldrig lagom ;) ).

Sen har det väl inte hänt så mycket mer.
Jo idag hade jag såå kraftiga förvärkar att jag under tiden det gjorde ont tänkte "näe nu MÅSTE vi åka in!" och sen när dom avtog så "Äh nu är det lugnt".
Vet ju att det bara är förvärkar men de e så otäckt.
Har säkert börjat smygöppna mig men det kan ju vara bra när det väl börjar vara dags. Inte vill jag vara på sjukan för länge.

Jag har sån förlossningsskräck och ingen kan liksom förstå mig. Alla som vet hur det gått innan säger bara "Äh det där är väl ingenting, det klarar du ju jättebra" och dom andra tycker att jag är svamlig.
Jag vet ju inte ens VAD jag är rädd för för jag kan hantera smärtan och har hög smärtgräns. Min nålfobi är så gott som botad nu och ja jag vet inte. Antar att det är så otäckt att vara på sjukhus!
Usch jag vågar inte tänka på senaste förlossningen. Fyyy säger jag bara. Det var INTE trevligt.
Ja jo jag löste sudoku, svamlade på och hade rätt kul och hade inte ont eller så men näe det var läskigt att vara där. Panik över att inte få lämna förlossningssalen! Jag vill inte stängas in. Jag vill få gå var jag vill, inte ha nån hängande efter mig hela tiden och inte få vara ifred.
Sist vaktade dom mig. T o m när K skulle gå och hämta dricka åt mig eftersom jag inte fick gå och köpa nåt så kom en annan in innanför dörren och vaktade. Jobbigt var det. Och rummen.. Dom är inte mysiga!
Jag är inte rädd för att förlossningen ska gå snabbt eller att jag ska råka föda på väg in. Det går säkert bra.
Jag är nog bara rädd för att vara så "utlämnad" till personalen. Jag vill ha lugn och ro och känna att JAG följer med min kropp och inte att nån annan säger åt mig hela tiden.
När S föddes var det ju det som var tvunget att göras. Att säga till mig när jag fick värkar enligt CTG:n osv. Nej jag har hellre värkar och kan koncentrera mig på de än att inte känna värkarna. Då hinner man vara för klar i knoppen och för "med" och vet preciiis vad som händer och hur en förlossning går till. Usch vad det skrämmer mig trots att det var mycket spännande information som man inte annars får veta när man är mitt inne i värkarna och så.

Nej nu börjar ni nog lessna på mitt tjat här. Ska nog gå och göra annat nu.
Men för att avsluta med nåt äckligt så tror jag mer av slemmisen kom ut igår.
Riktigt geggigt, blött och MASSOR! Usch.
Men inget blod iallafall så de e lugnt.